2:a dagen

Andra dan på sommarjobbet och det känns bra! Trivs ju med barn så det kunde inte bli så mycke bättre :)
Idag har jag ju som sagt jobbat och sen kom jag jag hem och va lite med mamma. Efter en stunds solande kom syster ner och la sig bredvid mig. Det var skönt, att prata lite med syrran. Mamma gick in och gjorde rabarberkräm !!! så gott!!!

Hur orkar du..?

Hur orkar du? 
Hur kan du ha ork till att försöka förstöra ännu mer? Du har redan gjort mitt liv till ett helvete i över två år.
Äntligen har jag träffat någon som älskar mig och bryr sig. Du kan helt enkelt inte lämna mig ifred. 
Jag skulle mer än gärna vilja veta vad det är som gör att du hela tiden försöker ta kontakt och att du aldrig släpper taget. 
Jag har varit som din mamma. Tagit hand om dig, jag har alltid funnits där för dig och du har behandlat mig som skit.
Det kan du inte göra nåt annat än att hålla med om! Du har använt mig som en disktrasa.
Så är det.
Du har slängt med mig hit och dit. Du har bara brytt dig när du själv känt för lite omsorg och närhet. Jag är så sjukt trött på alla dina sms och telfonsamtal dag in och dag ut.
Du förstör.
Om du tror att det förstör mellan mig och min pojkvän så har du fel. Det är inte det du förstör för vi håller ihop. Det du förstör är mig.
Mina känslor för dig är borta för länge sen.  
Jag är lycklig. Lycklig att lämnat dig och stolt att jag klarade mig ur skiten och började ett nytt liv. 
Jag vill bara veta en sak.
Vad är det som får dig att lägga ner så sjukt mycket energi på att ta kontakt med mig? Och hur kan du tro att jag vill va vän med dig efter allt du gjort mot mig? Tänk efter allting en gång till och snällla! Snälla, sluta hör av dig och lämna mig ifred. Jag är inte din mamma och jag kommer aldrig vilja ha någon kontakt med dig igen så du kan sluta nu. 
Jag är inte som förut. Jag ger inte upp längre.
Jag viker mig inte.
För denna gång har jag något att kämpa för, och det släpper jag aldrig.
Min pojkvän. 
Du tror att du är så överlägsen med ditt rykte osv, men jag har aldrig varit rädd för dig och jag vet vem du är innerst inne. En feg liten kille som aldrig växt upp. 
Det är också det enda jag vet om dig, för allting annat har jag glömt, på grund av att du blivit en främling. En främling jag aldrig mer vill ha kontakt med. 
Jag ber dig att sluta!  
 

Ibland..

...löser sig saker!
Fått reda på en del betyg och det artar sig. Har varit orolig för engelskan men nu, denna veckan, har saker och ting löst sig. D i engelska liksom! Det trodde jag aldrig! 
:D 
 
Sen måste jag bara säga att en av min närmsta vänner fyller år idag! GRATTIS EBBA!! <3 

Tjejvättern!

Vi klarade tjejvättern!
Ställde klockan på 05.25 då det bara var att hoppa i kläderna och in i bilen på väg mot Motala. När vi var framme tog vi på oss allt vi behövde och gjorde i ordning cyklarna. Sen satte vi oss i bilen och åt en god pastasallad som mor hade gjort i ordning dagen innan. 
Vi tog oss ner till centrum där vi köade till nummerlappar m.m. Efter det gick vi ner mot start för att titta vart vi skulle stå, om cyklarna behövde pumpas och så vidare. 
Startskottet gick och cyklarna började sulla iväg i en ganska låg hastighet. Men bara efter ett tag gick det att dra på ganska så bra. Jag och Erica (min syster) höll faktiskt samma hastighet udner nästan hela loppet vilket var skönt för då hade man ju någon att prata med. 
 
De tre första milen var hemska. Jag höll nästan på att ge upp. Jag hade fruktansvärt ont i min stackars lilla rumpa efter sadeln och det var raksträcka så långt ögat kunde nå. Men som tur var kom den första depån där efter tre mil. Där bjöds det på bullar, saltgurka, energivit, saft, banan och gud vet vad. Det bästa var bullarna och saltgurkorna... Det låter inte spc gott men är man helt slut så är det det bästa man kan äta! 
 
Efter stoppet kom ett jättehögt berg som vi såklart skulle ta oss upp för. Först var det väldigt mycket uppför men när det planade ut och blev nedför i en relativt lång bit så fick jag nya krafter och cyklade på ganska så bra. Då tappa Erica och jag varande tills nästa depå som kom efter två mil. Då cyklade vi ihop tills nästa depå då jag fick en till energikick och vi tappade varanda igen. 
 
De två sista milen var allt. Roliga, jobbiga, hemska, fina men framför allt så visste jag att det inte var så långt kvar. Jag cyklade 10 mil på 4.55 timmar och mitt mål ar cirka 6 timmar. Erica kom i mål bara 3 minuter efter så både har klarat oss under 5 timmar!
Asså syster jag är så glad att vi gör tjejklassikern ihop! Det är jättekul och mysigt att det är med just dig! 
Puss! 

Nya älsklingen!

Åååh min underbara nya älskling! Fått en 160 cm bred säng!! Lika lång som bred fan!! Underbart!! I'm in love!! 
Nytt överkast också, känner mig lite lycklig här ^^
Skön att vila i också :) När man har cyklat 2,1 mil ! 
Och jag ser till och med sjön när man ligeger i sängen :O <3 <3 <3 <3 

RSS 2.0