Detta år har varit både upp och ner för mig. Jag har inte kunnat tagit de rätta besluten ibland för att jag varit rädd för vad konsevenserna ska bli. Mycket annorlunda saker har hänt i år som fått mig att må både dåligt och bra beroende på vad som hänt. 

 

När jag var som mest nere frågade pappa mig om jag ville åka på skidlägret Båsenberga har varje år. Jag har åkt skidor sen jag var tre och tävlat sen jag var fem, så jag kan åka skidor. Det är som terapi för mig. Jag tror det är viktigt att alla har någon speciell aktivitet för det rensar hjärnan. Vi bestämde oss för att åka upp dit och det var tur at jag gjorde det. Denna gång var det inte skidorna som var terapin, det var du. Utan dig hade jag fortsatt gå och må dåligt och tycka livet bara är svårt och tråkigt. Du har fårr mig på fötter igen och det vill jag tacka dig för. 

 

Jag är så lycklig med dig och du betyder massor för mig. Du förstår mig och stöttar mig i allt. Jag förstår inte hur du orkar med allt runt omkring mig och att du tar risken att få skit. Folk irriterar sig på att jag gått vidare fort men det har jag inte. Det har tagit mig lång tid att ta alla beslut. Det har tadit lång tid att gå vidare efter allt som varit men nu har jag gjort det och det är tack vare dig Peter. 

 

Jag skiter i vad folk säger för det är ingen som vet något om mig eller hur lång tid saker och ting har tagit för mig. Jag är lycklig med dig och det kommer jag fortsätta vara. Du har gjort mig lycklig igen och det är inte det lättaste. Jag älskar dig, så är det. Jag hoppas och tror att detta år kommer bli helt underbart så länge jag får dela det med dig och andra som betyder mycket. ♥