Mofasa

Dagen började med att jag gick upp och gjorde frukost till syrran och mamma. Efter det tog vi bilden och åkte till Båsenberga och åkte längd. När vi nästan åkt ett varv, som är 5 km, hejade vi på en farbror och några barn. Vi stannade och pratade lite om underlaget och helt plötlsigt kom en katt gående på vägen bredvid dem. Erica sa att det var så likt Mofasa, vår katt som försvann för ett år sedan. 
Erica sa igen, är det inte Mofasa? 
-Nej, sa jag, Det kan det inte vara. 
Men tro det eller ej. Det var han! Vi gick fram och tog upp honom, ropade hans namn och tittade på honom. Farbrorn berättade att de tagit hand om honom i över ett år och gett honom mat så han måste alltså ha gått från oss, genom all skog. Det är ju liksom inte en liten bit att gå. Det är över en mil dit. 
Nu ligger han här bredvid mig och myser och kurrar. Har saknat honom såå mycket! Ett mirakel är det, för vad är odsen? Att vi skulle åka där precis då, att han skulle gått till just där jag är ofta och tränar, att han var vid liv! 
Bara helt sjukt! 
Min lilla bebis är hemma igen! <3 

Kommentarer
Postat av: Erica

Helt otroligt!!

Svar: Ja helt otroligt är det!
Moa Svärdström

2013-02-18 @ 15:21:24
Postat av: Mathilde

Helt underbart!!<333

Svar: Ja det är verkligen helt underbart! Är överlycklig. Känns som en dröm för varje gång jag går ner till grovköket och ser honom måste jag gå fram och klappa honom för att känna att jag inte drömmer. Känns som jag inte känner honom längre.. <333
Moa Svärdström

2013-02-18 @ 15:32:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0